Lakun

Idag slutade min kära kollega, Py Gustavsson, på mitt jobb. Jag ville hälsa henne lycka till i framtiden genom att skriva en ironisk text om hur hon är som person.

"Det finns en glad liten sprallig flicka med blont blekt hår
Hon kommer alltid till jobbet och luktar tvål            
Och hon skrattar och hon ler, och hon rodnar lite mer
Det gör Py, Pysen Gustavsson

Vad är det för ny fräch tvål du har köpt idag?
Den kanske är den direktimporterad från Prag?
Ja, det är faktiskt den, den kosta bara 500 spänn
Det var billigt, tyckte Py, Pysen gustavsson

Och nu sticker du snart iväg, till en helt annan atmosfär
Du ska till norge min vän, och hångla med andra män
Men Py är inte den, som stoppar tungan i vem som helst
Det är äckligt, tycker Py, Pysen Gustavsson

Nu är all telemarketing snart ett minne blott
Oj oj som Py här har kämpat i vått och torrt
Du var så jävla bra, Du var alltid nånting att ha
Det är sant det, Py pysen gustavsson

Och dina rosenröda kinder kommer vi aldrig att glömma
Och inte ditt sätt att dina samtal drömma
Om smink och om tvål, fast du ska snacka om en parabol
Men det är whatevr, tycker Py, Pysen gustavsson"

Det är näst intill tortyr att gå upp tidigt på morgonen. När man en hel vecka har vant sig att gå upp elva blir det en stor omställning till att gå upp sju den sista dagen. Men nu ska jag snart cykla till jobbet. Om jag tar en dubbelespresso så är nog allt frid och fröjd igen.

Idag har man vaknat upp på ett mindre önskvärt sätt. Det bakrusiga tillstånd jag kände på morgonen var inte direkt glamoröst. Nu har däremot huvudvärken och fåglarna i huvudet lämnat sitt bo.

Annars var det en väldigt trevlig kväll på mm-baren igår. Eddie var faktiskt riktigt rolig. Han vann nämligen 64 kronor genom att trycka hejvilt på spelautomaten utan att riktigt veta vad han gjorde.

Det har hänt något hemskt och fruktansvärt i vårt rosenröda lilla land. Jag väcks av en skrämmande nyhet då jag, på förstasidan, på aftonbladets nätupplaga får se att fusk har förekommit i en kvartsfinal mellan Myråsskolan och Torestorpskolan. Är "Vi i femman" på väg att läggas ner? Gud förbjude! Det är ju så fruktansvärt roligt att se på, eller?

Det blev inget kundtjänstjobb. Det är bara att ställa in sig på Canal Digital nu igen. Det är sånt som händer, men det är förbannat jäkla tråkigt.

Halva gruppen var sjuka idag. Det var bara fem stycken aktiva på Canal Digital. Chami drog hem vid sju och då var vi fyra. Vafan händer?

Zzzzz

Nu är det mer än ett år sedan min kära mormor dog. Det kan jag, än idag, inte riktigt kunna föreställa mig. Det känns fortfarande som att hon finns där i sitt lilla hus i Vislanda, två mil utanför Växjö, och löser korsord eller kollar på Jepoardy. Jag kan ibland fortfarande tro, att hon på sommaren, i sin trädgård vattnar blommor och plockar jordgubbar.

Ända sedan jag var väldigt liten har min käre mormor alltid tagit hand om mig. Jag har alltid blivit behandlat på ett älskvärt sätt. Det känner alla mina övriga syskon med. Det enda dilemmat var att vi alltid har bott så långt ifrån varandra, vilket har lett till att vi inte har träffas lika mycket som jag hade velat. Kontakten via telefon har däremot varit räddningen mellan oss. Jag glömmer aldrig den pratstunden vi hade om ditt liv när du, under andra världskriget, som sjuksköterska fick sy ihop tyska soldater som sprängt bort sina ben.

Döden är grym för de som inte tror på någon slags reinkarnation. Den förtvinar allt hopp om ett evigt och lyckligt liv, som man som barn trodde existerade.

Jag kommer iallafall aldrig att glömma dig. I mina minnen finns du alltid här, oavsett vad som händer i mitt liv. Du är min idol. Du är ödödlig.

Fredagen blev inte som jag hade tänkt mig alls. Jag ställde klockan på sju, men vaknade två timmar innan och började kallsvettas. Febern steg till den högsta grad, kändes det som, och jag kände att det var helt omöjligt att gå till jobbet. Det var väldigt tråkigt för jag hade verkligen sett fram emot aktion, öl och pizza. Fan, varför händer detta alltid mig?

Menmen, skitsamma. Idag är det lördag och jag börjar känna mig bättre. Idag spelar mitt favoritlag, hv71, match mot Timrå och den 17-årige Mattias Tedenby är med i laget!

Jag är väl förmodligen bara en liten pojke i en stor mans kropp. Jag vet kanske inte vad social kompetens innebär. Jag kanske är fullkomligt omöjlig att ha att göra med. Jag är väl ändå inte rätt person att dela dina intimaste berättelser för? Jag kan inte dansa, det vet jag. Jag dansar inte för att jag, i ett desperat försök, försöker få hem dig. Jag dansar för att det är roligt.

Jag har väl kanske en alldeles för oduglig och ointressant lägenhet för att du ska kunna bli nöjd av en lång och mysig hemmakväll. Jag är väl kanske helt värdelös?

Det är väl det du försöker säga...

Jag har mist den största illusionen och den största myten.

Jag sitter ensam vid mitt frukostbord
Och försöker förmedla mina känslor i ord
Jag tittar ut ur mitt fönster
Och märker att mitt liv följer samma mörka mönster

Jag mötte aldrig John Blund inatt
Jag låg vaken och drömde om ditt underbara skratt
Nu har solen gömt sig bakom en stor svart fasad
Värmen har har skiftat till en hög minusgrad

Och långt,långt därborta, lyser en stjärna i skyn
Ja, långt, långt därborta ser jag en praktfull syn
Men du var alltjämt bara en illusion
Du lyser aldrig mer, du var en, bara en på en miljon

Det är helt sjukt vad tiden försvinner. Det känns som att jag aldrig är ledig. Nu är det helt plötsligt söndag och det ända jag har att se fram emot idag är mammas underbara husmanskost. Men jag vill inte vara bitter, det tjänar ingenting till. Det är svårt att beskriva hur man mår, det finns som sagt inga ord.


Jag vill skriva en låt, men jag har ingen inspiration och känsla idag....

Fyfaaan vad jag är trött och irriterad på allt! aaah....

Ta mig bara långt härifrån.

"Du hade mist den första illusionen
Av den största myt vi hört sen vi va små
För min del var problemet av en helt annan natur
För krogen stängde redan klockan två
Ja där satt du i ruinen av den rena kärleken
Med en som hade Bacchus i sitt knä
Den ena led en oförrätt som fodrade revansch
Den andre ville dricka upp sin själ"

I min drömda sagovärld....

"Du sa "Kom tillbaks när du tappat dina vingar och kan gå"
Själv hade jag ingenting att föreslå
så du klippte mina vingar och min himmel rasade ner
och allt blev mörkt och inget mer


Och jag darrade av skräck när du sa "Välkommen till verklighetens land"
Här hostar vi i sot och svett och sand
Här kan vi leva som dom vänner som vi är
bland alla andra som är här


Men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt mörka hår
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når
och när jag vinkar ner till jorden där du står
från min drömda sagovärld"

Idag på jobbet när jag, av ren slentrian, bläddrar igenom aftonbladets nätupplaga väcks jag av en skrämmande nyhet. Jan Björklund, folkpartiets partiledare och sveriges utbildningsminister, vill införa betygsliknande omdömen ända ner till 7 års ålder. Hans fruktansvärt skrämmande argument får en att tänka på den gamla realskolan.

- Sverige måste lämna flumskolan bakom sig, säger Janne med sitt säregna och torstenflinck-liknande leende.

Vill man öka mobbningen i skolan? Då är Jan Björklunds nya genomförande en lysande idé.

När nu Jan Björklund har genomfört ett sånt här fruktansvärt beslut kan han väl, när han ändå är i farten,  genomföra  fysisk och psykisk misshandel i form av skamvrå och piska.

Snälla Jan! Bara för att din bardom har ett bökigt förflutet behöver väl inte hela sverige lida?


Vad är ett rimligt straff till sveriges största pajas?

Jag och Dilan spelade in min nya låt "inga åror i sin båt" igår. Jag blev nöjd med resultatet.

Ville bara säga det.

Det känns som att min utvecklig har stangerat. Jag har inga röda trådar att gå efter längre. Min väg är en lång och krokig vandrig i en dimmig gråblek sky. Jag fastnar i ett stort vaakum av mig själv och vägen för att klättra upp är flera mil.

Jag tyckte verkligen om dig. Det var en sjukt härlig känsla, tills du raserade min himmel. Vad hade jag gjort för fel? Ska en man utstråla mer glädje och energi än vad jag jag gjorde? Jag vet inte... Allt jag gör med dessa jävla illusioner gör mig bara arg och besviken, men jag kan inte sluta ta skulden på mig själv...

"Farväl jupiter, adjö. Jag måste läka mina sår"

Jakob Eriksson, min kollega, har ett imponerande skägg. Det som gör det så oerhört imponerande är att har har en så kallad skepparkrans. Själva skepparkransen i sig är väl inte direkt imponerande, men med tanke på att Jakob är en kille med ett riktigt babyface blir kontrasten till en kraftig skäggväxt i ansiktet en väldig rolig och intressant syn.

Jakob din blonda telefonförsäljare, raka inte av skägget. Då kommer all personal på systembolaget tro att du har stulit din brorsas legitimation.

Jag känner en kvinna ifrån örebro
Hon är så jävla äckligt dominant    
Ja, hon är blond och smal och hon har bruna ben
Och så snygg så det inte är sant
Och hon är vass under sitt hår
Och hon trampar aldrig i andras förbrukade spår
Men hon har ett hjärta utav sten och hon älskar bara sig själv