Lakun

Jag sitter ensam vid mitt frukostbord
Och försöker förmedla mina känslor i ord
Jag tittar ut ur mitt fönster
Och märker att mitt liv följer samma mörka mönster

Jag mötte aldrig John Blund inatt
Jag låg vaken och drömde om ditt underbara skratt
Nu har solen gömt sig bakom en stor svart fasad
Värmen har har skiftat till en hög minusgrad

Och långt,långt därborta, lyser en stjärna i skyn
Ja, långt, långt därborta ser jag en praktfull syn
Men du var alltjämt bara en illusion
Du lyser aldrig mer, du var en, bara en på en miljon