Vart är jag påväg nånstans...
Solen går upp, i ett grönt Örebro
Det var längesen jag såg det såhär
Jag går till ett ställe där jag finner ro
Där jag med flit kan vara disträ
Imorse såg jag en fågel fly
Söderut vid skogarna
Det var ett tecken på någonting
Det var en känsla som jag känt förut
Jag önskar att jag bara kunde hitta in
Innan illusionen dör ut
Jag tror att jag har fastnat här för längesen
Men jag får nog skylla mig själv
Medan ensamheten dånar i väggarna
Och medan tiden bara rinner iväg
När jag hopplöst försvunnen och tappat allt
Läker jag såren för en bättre väg
Det är stilla vindar vid slottsparken
Men nobelgatan är kall och svart
Jag stirrar blindt in i asfalten
Jag vill så gärna komma nånvart
Jag hör vinden sjunga en underbar sång
Om kärlek vid gryningen
Men plötsligt ser jag dig med ett barn i en vagn
Det var över ett år sen vi sågs
Du håller en annan man i din hand
Men jag saknar dig så mycket ändå
Och när fågeln flyger mot en bättre värld
Är jag ofrivilligt ensam igen
Det var längesen jag såg det såhär
Jag går till ett ställe där jag finner ro
Där jag med flit kan vara disträ
Imorse såg jag en fågel fly
Söderut vid skogarna
Det var ett tecken på någonting
Det var en känsla som jag känt förut
Jag önskar att jag bara kunde hitta in
Innan illusionen dör ut
Jag tror att jag har fastnat här för längesen
Men jag får nog skylla mig själv
Medan ensamheten dånar i väggarna
Och medan tiden bara rinner iväg
När jag hopplöst försvunnen och tappat allt
Läker jag såren för en bättre väg
Det är stilla vindar vid slottsparken
Men nobelgatan är kall och svart
Jag stirrar blindt in i asfalten
Jag vill så gärna komma nånvart
Jag hör vinden sjunga en underbar sång
Om kärlek vid gryningen
Men plötsligt ser jag dig med ett barn i en vagn
Det var över ett år sen vi sågs
Du håller en annan man i din hand
Men jag saknar dig så mycket ändå
Och när fågeln flyger mot en bättre värld
Är jag ofrivilligt ensam igen
Den som är missnöjd kommer ingenvart
En liten text bara...
Skuggan under träden vilar lungt under himmelen
Vinden blåser svalt jag känner sommaren igen
Jag tänker på dig jag njuter av sinnesro
När jag går ensam, genom Örebro
Vintern har varit lång, nu värms gatorna upp igen
Jag ser solen hitta fram, det var så oerhört längesen
Jag tar lätta steg, jag börjar känna tro
När jag går ensam, genom Örebro
Den som är missnöjd kommer ingenvart
Jag ska aldrig måla en tavla som innehåller grått och svart
För jag inte inte förlorat än
Alla mina minnen från förr då tiden gick för fort
Ligger arkiverat i min fina bilderbok
Nu startar en ny episod, Jag måste finna ro
Nu när jag är ensam, i Örebro
Jag ska lägga alla stunder åt sidan denna dag
För det blir knappas bättre av att inte må bra
Jag ska gå min väg, jag ska stå för mitt ord
Nu när jag är ensam i Örebro
Skuggan under träden vilar lungt under himmelen
Vinden blåser svalt jag känner sommaren igen
Jag tänker på dig jag njuter av sinnesro
När jag går ensam, genom Örebro
Vintern har varit lång, nu värms gatorna upp igen
Jag ser solen hitta fram, det var så oerhört längesen
Jag tar lätta steg, jag börjar känna tro
När jag går ensam, genom Örebro
Den som är missnöjd kommer ingenvart
Jag ska aldrig måla en tavla som innehåller grått och svart
För jag inte inte förlorat än
Alla mina minnen från förr då tiden gick för fort
Ligger arkiverat i min fina bilderbok
Nu startar en ny episod, Jag måste finna ro
Nu när jag är ensam, i Örebro
Jag ska lägga alla stunder åt sidan denna dag
För det blir knappas bättre av att inte må bra
Jag ska gå min väg, jag ska stå för mitt ord
Nu när jag är ensam i Örebro
Efter sol kommer regn
Igår natt kastade jag ut en sten ut i dimman. Jag hade en förhoppning och en vision av att någon därute kunde höra vad jag tänker och känner.
Jag slits mellan hopp i förtvivlan både i mitt arbete såväl som i mitt privata liv.
De flesta har försvunnit utan att jag riktigt har förstått det. Allt går för fort, ingenting är som det har varit förut. Det lämnar mig ensam kvar med en tung melankoli över axlarna.
Jag önskar att jag hade en dröm, men allt har gått upp i rök. Jag är så trött på detta...
Jag slits mellan hopp i förtvivlan både i mitt arbete såväl som i mitt privata liv.
De flesta har försvunnit utan att jag riktigt har förstått det. Allt går för fort, ingenting är som det har varit förut. Det lämnar mig ensam kvar med en tung melankoli över axlarna.
Jag önskar att jag hade en dröm, men allt har gått upp i rök. Jag är så trött på detta...
Det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel
Jävla skit.. Blir svårt för Håve att vända 3-1 i matcher mot Färjestad.
Ny låt!
Ny låt på min myspace.
http://www.myspace.com/michaelsvensson87
http://www.myspace.com/michaelsvensson87
Balladen om bekännelser
Det snöar utanför fönstret, det är mörkt och kallt utanför
Jag känner igen det här mönstret, Jag känner mig ensam och skör
Jag har inget kvar att hämta, jag är trött på Örebro
Jag har inte längre nån längtan, jag har inte ens nån tro
En efter en har försvunnit, jag står alltjämt kvar
Det finns inget som jag har vunnit, efter månader och dar
Tänk om jag hade gått en väg, som tog mig härifrån
Jag vet inte varför jag sitter här, regnet finns i ögonvrån
Jag vet, jag är för destruktiv, jag vet jag är för hård
Men jag tar inte några kliv, Min bild är alltför svår
Jag hade en dröm en vacker dröm, men det var längesen
Nu ligger jag och fryser utan sömn, jag saknar någon vän
Det finns mycket som jag ångrar, det är mycket som har blitt fel
För under alla dessa dagar, blir himlen aldrig hel
Jag har väntat på stormen som kommer, jag har väntat regn inatt
Det finns ingen som återkommer, tiden går för snabbt
Jag känner igen det här mönstret, Jag känner mig ensam och skör
Jag har inget kvar att hämta, jag är trött på Örebro
Jag har inte längre nån längtan, jag har inte ens nån tro
En efter en har försvunnit, jag står alltjämt kvar
Det finns inget som jag har vunnit, efter månader och dar
Tänk om jag hade gått en väg, som tog mig härifrån
Jag vet inte varför jag sitter här, regnet finns i ögonvrån
Jag vet, jag är för destruktiv, jag vet jag är för hård
Men jag tar inte några kliv, Min bild är alltför svår
Jag hade en dröm en vacker dröm, men det var längesen
Nu ligger jag och fryser utan sömn, jag saknar någon vän
Det finns mycket som jag ångrar, det är mycket som har blitt fel
För under alla dessa dagar, blir himlen aldrig hel
Jag har väntat på stormen som kommer, jag har väntat regn inatt
Det finns ingen som återkommer, tiden går för snabbt
Jag saknar dig mormor
Nu har lågan brunnit ut
Askan är det enda som är kvar
Och vinden blåser hårt i natt
En natt där allt känns så svart
Jag vill kunna se dig igen
Jag vill så gärna höra din röst
Bland trädens kalla löv
Och bland himlens dolda hörn
Askan är det enda som är kvar
Och vinden blåser hårt i natt
En natt där allt känns så svart
Jag vill kunna se dig igen
Jag vill så gärna höra din röst
Bland trädens kalla löv
Och bland himlens dolda hörn
Ska vi gå hem till dig
Betyder glansen i ditt öga
Att du trånar och längtar
Eller är den ett rop efter ömhet
Kanske är det helt enkelt
En hinna av rädsla
Av ensamhet och av trötthet
Att du trånar och längtar
Eller är den ett rop efter ömhet
Kanske är det helt enkelt
En hinna av rädsla
Av ensamhet och av trötthet
Som en viskande hand
Kom på en liten mysig jammar-melodi...
Som en vind, som en våg
Som en viskande hand
Hittar solen in i mitt rum
Och båten har seglat i land
Jag kanske har hittat rätt
Jag kanske har hittat hem
För jag har missat alla tåg som har gått
På ett eller annat sätt
Som en vind, som en våg
Som en viskande hand
Hittar solen in i mitt rum
Och båten har seglat i land
Jag kanske har hittat rätt
Jag kanske har hittat hem
För jag har missat alla tåg som har gått
På ett eller annat sätt
Kom
" Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
Du gick för långt och du är alltid deras fnask. Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt
Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt, det gör dig arg, det gör dig nertryckt
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger KOM
Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du gick för långt och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger KOM
Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
och den är lika spottad på som begagnade bröst
Det blåser på, nu faller löv, det börjar om
Jag säger Kom, här är livet, här är världen vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem "
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
Du gick för långt och du är alltid deras fnask. Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt
Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt, det gör dig arg, det gör dig nertryckt
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger KOM
Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du gick för långt och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger KOM
Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
och den är lika spottad på som begagnade bröst
Det blåser på, nu faller löv, det börjar om
Jag säger Kom, här är livet, här är världen vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem "
Bra bok
Jag vill läsa en bra bok....
Tips?
Tips?
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
Oj oj oj... Tiden bara springer iväg. Nu är snart Januari slut. Jag hinner inte med.
Den 31:a, Gran Canaria Baby!
"För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig"
Den 31:a, Gran Canaria Baby!
"För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig"
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter
Nu i helgen har jag åkt hem till morsan i Kumla. Det väcker en massa minnen. Brustna kärlekar, vänner som försvunnit m.m... Inspirationen till att skriva en låt har aldrig varit så stark som nu, därför har jag börjat lite... Lillebror på elgitarr!
Nu vandrar jag här igen, det var väldigt längesen
Sen jag såg parkerna här
Kvarteren är fortfarande kvar, vägen ger mig många svar
För det var här jag växte upp
Och stjärnorna på skyn, följer mina steg
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter
Jag lovar att träffa dig igen, jag saknar dig min vän
Sig att du har det bra nu
Sig att du lyser starkare än stjärnorna inatt, sig att tiden hinner ifatt
Jag åker aldrig vägen längs sjön
Men tänker jag för mycket, då kan fasaden rasa ner
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter
Nu vandrar jag här igen, det var väldigt längesen
Sen jag såg parkerna här
Kvarteren är fortfarande kvar, vägen ger mig många svar
För det var här jag växte upp
Och stjärnorna på skyn, följer mina steg
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter
Jag lovar att träffa dig igen, jag saknar dig min vän
Sig att du har det bra nu
Sig att du lyser starkare än stjärnorna inatt, sig att tiden hinner ifatt
Jag åker aldrig vägen längs sjön
Men tänker jag för mycket, då kan fasaden rasa ner
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter
Det blåser hårda vindar inatt
Vårt land liknar snart Amerika
Nu när de blåa nissarna styr
Ni ger rosor och guld till dom som har det bra
Medan underklassen kastas i dyn
Vad är det för skrämmande syn
Och kom inte och säg att ni brinner
För ett sammhälle med jämställdhet
Att slå på dom som redan ligger
Det är det fegaste jag vet
Godnatt!
Nu när de blåa nissarna styr
Ni ger rosor och guld till dom som har det bra
Medan underklassen kastas i dyn
Vad är det för skrämmande syn
Och kom inte och säg att ni brinner
För ett sammhälle med jämställdhet
Att slå på dom som redan ligger
Det är det fegaste jag vet
Godnatt!
Det är så jag känner
En liten dikt om hur jag känner ibland...
Bakom dimbeslöjade ängar
Bakom skogens mörka ro
Genom höstens kalla vindar
Känner jag sinnesro
Bortom bergen genom stigar
Bortom stenar och grus
Genom trädens svaga spirar
Känner jag lugnets sköna rus
Om jag kunde ta mig dit
Om det fanns en sådan plats
Skulle jag sova gott inatt
Bakom vinterns dunkla skymning
Bakom frost, lera och damm
Genom livets tuffa vandring
Kan båten segla i land
Bortom bristande värme och närhet
Bortom hopplös och bristande tro
Genom tårar, ångest och grymhet
Där vill en en gång bo
Bakom dimbeslöjade ängar
Bakom skogens mörka ro
Genom höstens kalla vindar
Känner jag sinnesro
Bortom bergen genom stigar
Bortom stenar och grus
Genom trädens svaga spirar
Känner jag lugnets sköna rus
Om jag kunde ta mig dit
Om det fanns en sådan plats
Skulle jag sova gott inatt
Bakom vinterns dunkla skymning
Bakom frost, lera och damm
Genom livets tuffa vandring
Kan båten segla i land
Bortom bristande värme och närhet
Bortom hopplös och bristande tro
Genom tårar, ångest och grymhet
Där vill en en gång bo
