Längtan

Jag skulle vilja önska att jag stod stadigt på mina ben. Att jag kunde veta exakt vad jag vill. Dessvärre lever jag i en slags låtsatsvärld där saker och ting inte alltid går ihop med det jag verkligen känner och tycker.

Jag är så jävla trött på att vara den som står kvar, när alla redan har lyckats. Det är väl så. Vissa vinner vissa förlorar.

Tiden försvinner, den kommer aldrig igen
I en värld där somliga vinner, andra drunknar i ensamheten
Men finns det något ljus i tunneln för dom
Som ingen bryr sig om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0