Lägg ner grammisgalan...
Igår delades det ut priser i grammisgalan. Rikstönten och pajasen Salem al Fakir tog hem fyra priser, medan poeten och det musikaliska geniet Lars Winnerbäck endast tog emot ett.
Salem al Fakir är oerhört talanglös. Han är som ett nyfött kolikbarn som skuttar runt på scen och är allmänt jobbig. Ska musiker få belöning för att man sjunger genom näsan? Han har varken någon röst eller personlig charm, han är bara tråkig. Han skulle kunna jämföras med Marie Picasso som också för övrigt är ett stort skämt.
Salem al Fakir är oerhört talanglös. Han är som ett nyfött kolikbarn som skuttar runt på scen och är allmänt jobbig. Ska musiker få belöning för att man sjunger genom näsan? Han har varken någon röst eller personlig charm, han är bara tråkig. Han skulle kunna jämföras med Marie Picasso som också för övrigt är ett stort skämt.
Dricker kaffe av gammal slentrian
Nu sitter jag på jobbet igen. Det är ännu en dag då jag ska bemöta mina kunder på ett sånt där falskt tillmötesgående sätt som bara telemarketingsäljare sysslar med. Jag har satt upp ett personligt mål. Jag ska sälja tre stycken digitaltvpaket på mina åtta timmars ringtid, det blir en härlig utmaning, eller inte. Jag har kommit in i en bubbla där alla ord och invändingar jag bemöter besvaras av ren slentrian, jag behöver egentligen inte tänka.
Jag vill ha ett nytt jobb med nya utmaningar.
Inga åror i sin båt
Jag håller på att skriva en ny låt....
Han ser dig fortsätta gå
Som om ingenting hade hänt
När skyn är medioker och grå
När blodpulsådern har bränts
Du släppte in honom i ditt liv
Du öpnnade dörren som var stängd
Var han bara ett tidsfördriv
När den röda himelen är förträngd
Han ligger sömnlös om natten
Han håller inne sin gråt
Han vill svalka sin panna med vatten
Men han har inga åror i sin båt
Och tiden försvinner
Den kommer aldrig igen
I en värld där somliga vinner
Andra drunknar i ensamheten
Finns det något ljus i tunneln för dom
Som ingen bryr sig om
Nu har hon hittat en ny
Nu har hon öppnat sig igen
I en gråblek medioker sky
Ser han dig ströva lyckligt hem
Hennes blick är fylld utav ljus
Hans blick är tömd utav hopp
Han skrapar sin själ bland lera och grus
Och han orkar inte ta sig opp
Han undrar om han spelat fel kort
Han grubblar i nätter och dar
Var det någonting han inte borde gjort
Men hans frågor får aldrig några svar
Han ser dig fortsätta gå
Som om ingenting hade hänt
När skyn är medioker och grå
När blodpulsådern har bränts
Du släppte in honom i ditt liv
Du öpnnade dörren som var stängd
Var han bara ett tidsfördriv
När den röda himelen är förträngd
Han ligger sömnlös om natten
Han håller inne sin gråt
Han vill svalka sin panna med vatten
Men han har inga åror i sin båt
Och tiden försvinner
Den kommer aldrig igen
I en värld där somliga vinner
Andra drunknar i ensamheten
Finns det något ljus i tunneln för dom
Som ingen bryr sig om
Nu har hon hittat en ny
Nu har hon öppnat sig igen
I en gråblek medioker sky
Ser han dig ströva lyckligt hem
Hennes blick är fylld utav ljus
Hans blick är tömd utav hopp
Han skrapar sin själ bland lera och grus
Och han orkar inte ta sig opp
Han undrar om han spelat fel kort
Han grubblar i nätter och dar
Var det någonting han inte borde gjort
Men hans frågor får aldrig några svar
Jag har saknat en vän...
" Jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem
Jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv
Jag ser dina drömmar, sakta lossna från mitt liv "
Jag önskar att det fanns nått som vägde tyngre än ord. Livet är alldeles för kort att inte göra det man verkligen vill. Det är ingen mening att vara ledsen utan att gråta. Då bygger man bara höghuset större och större tills det till slut rasar ihop av överbelastning. Jag är ett korthus som står upp. Du är en sten som snart kommer förstöra min ostadiga balans.
Jag ska tro på mitt ord, jag ska yttra det som känns
Utan att trampa över min gräns
Jag ska inte ramla ner, det finns så många fler
Långt bort någonannanstans
Och alla känslor som man har, i år månader och dar
Kommer nog ändå att bestå
Men jag ska vara den jag är, men inte bitter sur och tvär
Det ska ni fanimej förstå
det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem
Jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv
Jag ser dina drömmar, sakta lossna från mitt liv "
Jag önskar att det fanns nått som vägde tyngre än ord. Livet är alldeles för kort att inte göra det man verkligen vill. Det är ingen mening att vara ledsen utan att gråta. Då bygger man bara höghuset större och större tills det till slut rasar ihop av överbelastning. Jag är ett korthus som står upp. Du är en sten som snart kommer förstöra min ostadiga balans.
Jag ska tro på mitt ord, jag ska yttra det som känns
Utan att trampa över min gräns
Jag ska inte ramla ner, det finns så många fler
Långt bort någonannanstans
Och alla känslor som man har, i år månader och dar
Kommer nog ändå att bestå
Men jag ska vara den jag är, men inte bitter sur och tvär
Det ska ni fanimej förstå
Jag ska sakna din välsingnelse när stormarna rasar
I mitt bakrusiga tillstånd befinner jag mig förtillfället i Kumla, hos min käre mor. Det är tur att jag har henne när motgångarna i livet kastas som pilar i nacken på en. Jag älskar dig från från botten av mitt hjärtas innersta rot. Tack för att du finns, du är odödlig.
Gårdagen var annars trevlig. Det var fest hos Thom i Hallsberg. Det tackar jag för. Nu ska jag äta mammas lasagne.
"För jag ska kasta iväg de gamla, och jag ska välkomna in nått nytt!"
Välkomna in något nytt
Ett nytt år är här, med nya möjligheter
Jag vill lägga det förflutna bakom mig
Glömma bort det som jag haft, jag vill komma någon vart
Med året som jag har framför mig
Jag ska slunga bort min gråt, jag ska stävja varje vind
Som får en att känna sig underställd
Jag ska vara den jag är, men inte bitter, sur och tvär
Över en inre brinnande eld
Kasta iväg det gamla, välkomna in nått nytt
Radera alla minnen från illusioner som flytt
Och jag ska inte sitta och vänta, Jag ska inte sitta still
Nej jag ska göra allt som jag känner och vill
Utan ta nån skit
Jag vill lägga det förflutna bakom mig
Glömma bort det som jag haft, jag vill komma någon vart
Med året som jag har framför mig
Jag ska slunga bort min gråt, jag ska stävja varje vind
Som får en att känna sig underställd
Jag ska vara den jag är, men inte bitter, sur och tvär
Över en inre brinnande eld
Kasta iväg det gamla, välkomna in nått nytt
Radera alla minnen från illusioner som flytt
Och jag ska inte sitta och vänta, Jag ska inte sitta still
Nej jag ska göra allt som jag känner och vill
Utan ta nån skit
Tillbaks på ruta ett...
Nu befinner jag mig på jobbet. Det känns inte speciellt bra.
Med en klump i mitt bröst strövar jag fram, i en dunkel tunnel utan att se någon väg ut.
Du var nog bara en illusion. Nu vill jag bara glömma allt. Det är ett nytt år med nya möjligheter. År 2008 ska bli det bästa året för mig, det har jag bestämt.
Med en klump i mitt bröst strövar jag fram, i en dunkel tunnel utan att se någon väg ut.
Du var nog bara en illusion. Nu vill jag bara glömma allt. Det är ett nytt år med nya möjligheter. År 2008 ska bli det bästa året för mig, det har jag bestämt.
Av ingens frö
"Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular"
När ensamheten är enorm är Lasse Winnerbäck vinterns stora tröst.
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular"
När ensamheten är enorm är Lasse Winnerbäck vinterns stora tröst.
Långt härifrån
Detta är en låt jag skrev för ett tag sen som passar in i det melankoliska tillstånd jag känner för tillfället.
Jag sitter här så ensam i min säng
Och raderar mina minnen från dig
Det var när månen sken över norra stadens älv
Som du lämna mig och jag stod kvar där själv
Jag darrade och frös, fast det var varmt
Hela kroppen skakade kallt
När du lämnade mig
I staden sprang hemlösa katter
När himlen var blodröd och vacker
Jag kände mig precis som dom igen
För nu hade jag inte heller ett hem
Ett hem i en stad, som bultar och slår
Medan tiden bara går
Men glömmer jag aldrig dig
Ta mig bara långt härifrån
Ta mig över andra sidan ån
Så jag kan glömma dig
Jag vill inte tycka synd om mig själv
Men jag glömmer aldrig norra stadens älv
Jag glömmer aldrig orden som du sa
Var jag ändå ingenting att ha
Allt går för fort, allt snurrar omkring
Jag fattar ingenting
Varför lämnade du mig?
Varje fredagskväll när jag går hem
Tänker jag på norra stadens älv
När snön faller på och kylan stryper mig
Känner jag värme, att tänka på dig
Trots att du var kall, och trots allting
Så var du ändå min
Tills du lämnade mig
Jag sitter här så ensam i min säng
Och raderar mina minnen från dig
Det var när månen sken över norra stadens älv
Som du lämna mig och jag stod kvar där själv
Jag darrade och frös, fast det var varmt
Hela kroppen skakade kallt
När du lämnade mig
I staden sprang hemlösa katter
När himlen var blodröd och vacker
Jag kände mig precis som dom igen
För nu hade jag inte heller ett hem
Ett hem i en stad, som bultar och slår
Medan tiden bara går
Men glömmer jag aldrig dig
Ta mig bara långt härifrån
Ta mig över andra sidan ån
Så jag kan glömma dig
Jag vill inte tycka synd om mig själv
Men jag glömmer aldrig norra stadens älv
Jag glömmer aldrig orden som du sa
Var jag ändå ingenting att ha
Allt går för fort, allt snurrar omkring
Jag fattar ingenting
Varför lämnade du mig?
Varje fredagskväll när jag går hem
Tänker jag på norra stadens älv
När snön faller på och kylan stryper mig
Känner jag värme, att tänka på dig
Trots att du var kall, och trots allting
Så var du ändå min
Tills du lämnade mig
Melankoli
Jag förmår inte leva i denna ytliga värld
När ord smakar vatten, är man inte mycket värd
Ena stunden är livet en stor karusell
Sekunden efter, är man tillbaka, i sin ensamma cell
När ord smakar vatten, är man inte mycket värd
Ena stunden är livet en stor karusell
Sekunden efter, är man tillbaka, i sin ensamma cell
Happy new year
Näe fyfan. Jag går ett nytt år till mötes utan att ha någon som helst bensin kvar att tanka i bilen. Allt är egentligen åt helvete. Varför blir jag kär så jävla lätt? Varför försvinner alla så lätt? Varför tar man kvinnor för givet? Ibland brukar jag undra om de möjligtvis kan vara från en annan planet.
Var är mina drömmar idag? Är jag den jag en gång ville va? Jag har ett jobb av slentrian, men jag har blitt van.
Kärleken är vacker, det är människan som är ful.
Var är mina drömmar idag? Är jag den jag en gång ville va? Jag har ett jobb av slentrian, men jag har blitt van.
Kärleken är vacker, det är människan som är ful.
Vakuum
Nu har tiden rullat iväg som en sprutande vulkan sen jag skrev här sist. Nädå, det har bara gått ett par timmar. Jag har nog aldrig drabbats av en större leda än vad jag har just nu. Jag sitter här, i en lägenhet, och funderar på om jag ska gå så långt i min tristess att jag sätter och kollar på postkodmiljonären. Jag känner mig ensam nu, mer ensam än vad jag har känt på väldigt länge. Det kan kanske bero på att jag är lite smått förtjust i en person som i dag inte är anträffbar. Detta bildar ett stort vakuum som det känns som att jag kommer att drunkna i innan morgonen kommer.
Ett nytt fenomen
Det nya fenomenet i 2000-talets Sverige är att blogga. Att förmedla sina känslor i ord kan vara oerhört skönt ibland. Om man har något ilsket och grått i sina tankar, eller om man bara vill plita ner sin oerhörda eofori och upprymdhet i svart och vitt, är bloggen ett helt utmärkt sätt få utlopp för sina känslor på. Jag själv är ingen större bloggare. Jag har aldrig testat på det, men en erfarenhet rikare blir jag nu när bloggen 'Lakun' öppnar affären för första gången!
