Jag letar efter tråden

Idag har man vaknat upp på ett mindre önskvärt sätt. Det bakrusiga tillstånd jag kände på morgonen var inte direkt glamoröst. Nu har däremot huvudvärken och fåglarna i huvudet lämnat sitt bo.

Annars var det en väldigt trevlig kväll på mm-baren igår. Eddie var faktiskt riktigt rolig. Han vann nämligen 64 kronor genom att trycka hejvilt på spelautomaten utan att riktigt veta vad han gjorde.

"Vi i femman" gräver sin egen grav

Det har hänt något hemskt och fruktansvärt i vårt rosenröda lilla land. Jag väcks av en skrämmande nyhet då jag, på förstasidan, på aftonbladets nätupplaga får se att fusk har förekommit i en kvartsfinal mellan Myråsskolan och Torestorpskolan. Är "Vi i femman" på väg att läggas ner? Gud förbjude! Det är ju så fruktansvärt roligt att se på, eller?


Doh!

Det blev inget kundtjänstjobb. Det är bara att ställa in sig på Canal Digital nu igen. Det är sånt som händer, men det är förbannat jäkla tråkigt.

Halva gruppen var sjuka idag. Det var bara fem stycken aktiva på Canal Digital. Chami drog hem vid sju och då var vi fyra. Vafan händer?

Zzzzz

Ännu en vecka väntar

Nu väntar en vecka fylld med intressanta upplösningar. Jag får imorgon, måndag, reda på om jag får kundtjänstjobbet på Canal Plus eller inte. Vi får se hur det går, det får framtiden utvisa. Skulle jag få det jobbet skulle jag gå från en medioker och grå tillvaro till ett grönt paradis fyllt med solsken. Så mycket betyder en omväxling i tillvaron för mig. Jag har jobbat med telemarketing i över ett år och jag behöver verkligen någon form av omväxling med andra arbetsuppgifter.

Nu ska jag sova... Zzzzz


Tiden försvinner

Nu är det mer än ett år sedan min kära mormor dog. Det kan jag, än idag, inte riktigt kunna föreställa mig. Det känns fortfarande som att hon finns där i sitt lilla hus i Vislanda, två mil utanför Växjö, och löser korsord eller kollar på Jepoardy. Jag kan ibland fortfarande tro, att hon på sommaren, i sin trädgård vattnar blommor och plockar jordgubbar.

Ända sedan jag var väldigt liten har min käre mormor alltid tagit hand om mig. Jag har alltid blivit behandlat på ett älskvärt sätt. Det känner alla mina övriga syskon med. Det enda dilemmat var att vi alltid har bott så långt ifrån varandra, vilket har lett till att vi inte har träffas lika mycket som jag hade velat. Kontakten via telefon har däremot varit räddningen mellan oss. Jag glömmer aldrig den pratstunden vi hade om ditt liv när du, under andra världskriget, som sjuksköterska fick sy ihop tyska soldater som sprängt bort sina ben.

Döden är grym för de som inte tror på någon slags reinkarnation. Den förtvinar allt hopp om ett evigt och lyckligt liv, som man som barn trodde existerade.

Jag kommer iallafall aldrig att glömma dig. I mina minnen finns du alltid här, oavsett vad som händer i mitt liv. Du är min idol. Du är ödödlig.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Fredagen blev inte som jag hade tänkt mig alls. Jag ställde klockan på sju, men vaknade två timmar innan och började kallsvettas. Febern steg till den högsta grad, kändes det som, och jag kände att det var helt omöjligt att gå till jobbet. Det var väldigt tråkigt för jag hade verkligen sett fram emot aktion, öl och pizza. Fan, varför händer detta alltid mig?

Menmen, skitsamma. Idag är det lördag och jag börjar känna mig bättre. Idag spelar mitt favoritlag, hv71, match mot Timrå och den 17-årige Mattias Tedenby är med i laget!

image5

Under ytan, finns stora och små...

Jag är väl förmodligen bara en liten pojke i en stor mans kropp. Jag vet kanske inte vad social kompetens innebär. Jag kanske är fullkomligt omöjlig att ha att göra med. Jag är väl ändå inte rätt person att dela dina intimaste berättelser för? Jag kan inte dansa, det vet jag. Jag dansar inte för att jag, i ett desperat försök, försöker få hem dig. Jag dansar för att det är roligt.

Jag har väl kanske en alldeles för oduglig och ointressant lägenhet för att du ska kunna bli nöjd av en lång och mysig hemmakväll. Jag är väl kanske helt värdelös?

Det är väl det du försöker säga...

Jag har mist den största illusionen och den största myten.

Jag har vaknat på Daugavas botten

Jag sitter ensam vid mitt frukostbord
Och försöker förmedla mina känslor i ord
Jag tittar ut ur mitt fönster
Och märker att mitt liv följer samma mörka mönster

Jag mötte aldrig John Blund inatt
Jag låg vaken och drömde om ditt underbara skratt
Nu har solen gömt sig bakom en stor svart fasad
Värmen har har skiftat till en hög minusgrad

Och långt,långt därborta, lyser en stjärna i skyn
Ja, långt, långt därborta ser jag en praktfull syn
Men du var alltjämt bara en illusion
Du lyser aldrig mer, du var en, bara en på en miljon

Blod, svett och tårar

Det är helt sjukt vad tiden försvinner. Det känns som att jag aldrig är ledig. Nu är det helt plötsligt söndag och det ända jag har att se fram emot idag är mammas underbara husmanskost. Men jag vill inte vara bitter, det tjänar ingenting till. Det är svårt att beskriva hur man mår, det finns som sagt inga ord.


Jag vill skriva en låt, men jag har ingen inspiration och känsla idag....

Om idag inte va en ändlös landsväg

Fyfaaan vad jag är trött och irriterad på allt! aaah....

Ta mig bara långt härifrån.

"Du hade mist den första illusionen
Av den största myt vi hört sen vi va små
För min del var problemet av en helt annan natur
För krogen stängde redan klockan två
Ja där satt du i ruinen av den rena kärleken
Med en som hade Bacchus i sitt knä
Den ena led en oförrätt som fodrade revansch
Den andre ville dricka upp sin själ"

Min kärlek finns minst tretton trappor opp...

I min drömda sagovärld....

"Du sa "Kom tillbaks när du tappat dina vingar och kan gå"
Själv hade jag ingenting att föreslå
så du klippte mina vingar och min himmel rasade ner
och allt blev mörkt och inget mer


Och jag darrade av skräck när du sa "Välkommen till verklighetens land"
Här hostar vi i sot och svett och sand
Här kan vi leva som dom vänner som vi är
bland alla andra som är här


Men mina vingar växer ut igen när vinden stör ditt mörka hår
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når
och när jag vinkar ner till jorden där du står
från min drömda sagovärld"

Ett litet tips...

Jag har ett litet tips till alla musikälskare ute i landet. Om ni vill höra något alldeles nytt och säreget i musikvärlden så är Henrik Emilsson på myspace en alldeles speciell figur. Han skriver egna låtar och har härliga melodier och en underbar röst.

HA HA!


Eddie lövholm och världens bästa band

Sänder en snabb eloge till min kollega Eddie Lövholm. "Världens coolaste band" har lyckats göra många bra låtar, Den bästa just nu är "Brev till en bruksort Rough Mix".

image4
Men han är långhårig


Sveriges stormkliv tillbaka till 50-talet

Idag på jobbet när jag, av ren slentrian, bläddrar igenom aftonbladets nätupplaga väcks jag av en skrämmande nyhet. Jan Björklund, folkpartiets partiledare och sveriges utbildningsminister, vill införa betygsliknande omdömen ända ner till 7 års ålder. Hans fruktansvärt skrämmande argument får en att tänka på den gamla realskolan.

- Sverige måste lämna flumskolan bakom sig, säger Janne med sitt säregna och torstenflinck-liknande leende.

Vill man öka mobbningen i skolan? Då är Jan Björklunds nya genomförande en lysande idé.

När nu Jan Björklund har genomfört ett sånt här fruktansvärt beslut kan han väl, när han ändå är i farten,  genomföra  fysisk och psykisk misshandel i form av skamvrå och piska.

Snälla Jan! Bara för att din bardom har ett bökigt förflutet behöver väl inte hela sverige lida?

image3
Vad är ett rimligt straff till sveriges största pajas?

Nöjd...

Jag och Dilan spelade in min nya låt "inga åror i sin båt" igår. Jag blev nöjd med resultatet.

Ville bara säga det.


Om tiden vill ifatt...

Det känns som att min utvecklig har stangerat. Jag har inga röda trådar att gå efter längre. Min väg är en lång och krokig vandrig i en dimmig gråblek sky. Jag fastnar i ett stort vaakum av mig själv och vägen för att klättra upp är flera mil.

Jag tyckte verkligen om dig. Det var en sjukt härlig känsla, tills du raserade min himmel. Vad hade jag gjort för fel? Ska en man utstråla mer glädje och energi än vad jag jag gjorde? Jag vet inte... Allt jag gör med dessa jävla illusioner gör mig bara arg och besviken, men jag kan inte sluta ta skulden på mig själv...

"Farväl jupiter, adjö. Jag måste läka mina sår"


Jakob Eriksons imponerande skägg

Jakob Eriksson, min kollega, har ett imponerande skägg. Det som gör det så oerhört imponerande är att har har en så kallad skepparkrans. Själva skepparkransen i sig är väl inte direkt imponerande, men med tanke på att Jakob är en kille med ett riktigt babyface blir kontrasten till en kraftig skäggväxt i ansiktet en väldig rolig och intressant syn.

Jakob din blonda telefonförsäljare, raka inte av skägget. Då kommer all personal på systembolaget tro att du har stulit din brorsas legitimation.

Nattinatti...

Jag känner en kvinna ifrån örebro
Hon är så jävla äckligt dominant    
Ja, hon är blond och smal och hon har bruna ben
Och så snygg så det inte är sant
Och hon är vass under sitt hår
Och hon trampar aldrig i andras förbrukade spår
Men hon har ett hjärta utav sten och hon älskar bara sig själv

Lägg ner grammisgalan...

Igår delades det ut priser i grammisgalan. Rikstönten och pajasen Salem al Fakir tog hem fyra priser, medan poeten och det musikaliska geniet Lars Winnerbäck endast tog emot ett.

Salem al Fakir är oerhört talanglös. Han är som ett nyfött kolikbarn som skuttar runt på scen och är allmänt jobbig. Ska musiker få belöning för att man sjunger genom näsan? Han har varken någon röst eller personlig charm, han är bara tråkig. Han skulle kunna jämföras med Marie Picasso som också för övrigt är ett stort skämt.

Dricker kaffe av gammal slentrian

Nu sitter jag på jobbet igen. Det är ännu en dag då jag ska bemöta mina kunder på ett sånt där falskt tillmötesgående sätt som bara telemarketingsäljare sysslar med. Jag har satt upp ett personligt mål. Jag ska sälja tre stycken digitaltvpaket på mina åtta timmars ringtid, det blir en härlig utmaning, eller inte. Jag har kommit in i en bubbla där alla ord och invändingar jag bemöter besvaras av ren slentrian, jag behöver egentligen inte tänka.

Jag vill ha ett nytt jobb med nya utmaningar.


Inga åror i sin båt

Jag håller på att skriva en ny låt....

Han ser dig fortsätta gå
Som om ingenting hade hänt
När skyn är medioker och grå
När blodpulsådern har bränts

Du släppte in honom i ditt liv
Du öpnnade dörren som var stängd
Var han bara ett tidsfördriv
När den röda himelen är förträngd

Han ligger sömnlös om natten
Han håller inne sin gråt
Han vill svalka sin panna med vatten
Men han har inga åror i sin båt

Och tiden försvinner
Den kommer aldrig igen
I en värld där somliga vinner
Andra drunknar i ensamheten
Finns det något ljus i tunneln för dom
Som ingen bryr sig om

Nu har hon hittat en ny
Nu har hon öppnat sig igen
I en gråblek medioker sky
Ser han dig ströva lyckligt hem

Hennes blick är fylld utav ljus
Hans blick är tömd utav hopp
Han skrapar sin själ bland lera och grus
Och han orkar inte ta sig opp

Han undrar om han spelat fel kort
Han grubblar i nätter och dar
Var det någonting han inte borde gjort
Men hans frågor får aldrig några svar

Jag har saknat en vän...

" Jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem

Jag ser dig fortsätta nu med varsamma kliv
Jag ser dina drömmar, sakta lossna från mitt liv "


Jag önskar att det fanns nått som vägde tyngre än ord.  Livet är alldeles för kort att inte göra det man verkligen vill. Det är ingen mening att vara ledsen utan att gråta. Då bygger man bara höghuset större och större tills det till slut rasar ihop av överbelastning. Jag är ett korthus som står upp. Du är en sten som snart kommer förstöra min ostadiga balans.

Jag ska tro på mitt ord, jag ska yttra det som känns
Utan att trampa över min gräns
Jag ska inte ramla ner, det finns så många fler
Långt bort någonannanstans

Och alla känslor som man har, i år månader och dar
Kommer nog ändå att bestå
Men jag ska vara den jag är, men inte bitter sur och tvär
Det ska ni fanimej förstå

Jag ska sakna din välsingnelse när stormarna rasar

I mitt bakrusiga tillstånd befinner jag mig förtillfället i Kumla, hos min käre mor. Det är tur att jag har henne när motgångarna i livet kastas som pilar i nacken på en. Jag älskar dig från från botten av mitt hjärtas innersta rot. Tack för att du finns, du är odödlig.

Gårdagen var annars trevlig. Det var fest hos Thom i Hallsberg. Det tackar jag för. Nu ska jag äta mammas lasagne.

"För jag ska kasta iväg de gamla, och jag ska välkomna in nått nytt!"


Välkomna in något nytt

Ett nytt år är här, med nya möjligheter
Jag vill lägga det förflutna bakom mig
Glömma bort det som jag haft, jag vill komma någon vart
Med året som jag har framför mig

Jag ska slunga bort min gråt, jag ska stävja varje vind
Som får en att känna sig underställd
Jag ska vara den jag är, men inte bitter, sur och tvär
Över en inre brinnande eld

Kasta iväg det gamla, välkomna in nått nytt
Radera alla minnen från illusioner som flytt
Och jag ska inte sitta och vänta, Jag ska inte sitta still
Nej jag ska göra allt som jag känner och vill   
Utan ta nån skit

Tillbaks på ruta ett...

Nu befinner jag mig på jobbet. Det känns inte speciellt bra.

Med en klump i mitt bröst strövar jag fram, i en dunkel tunnel utan att se någon väg ut.

Du var nog bara en illusion. Nu vill jag bara glömma allt. Det är ett nytt år med nya möjligheter. År 2008 ska bli det bästa året för mig, det har jag bestämt.

Av ingens frö

"Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular"


När ensamheten är enorm är Lasse Winnerbäck vinterns stora tröst.

Långt härifrån

Detta är en låt jag skrev för ett tag sen som passar in i det melankoliska tillstånd jag känner för tillfället.

Jag sitter här så ensam i min säng
Och raderar mina minnen från dig
Det var när månen sken över norra stadens älv
Som du lämna mig och jag stod kvar där själv
Jag darrade och frös, fast det var varmt
Hela kroppen skakade kallt
När du lämnade mig

I staden sprang hemlösa katter
När himlen var blodröd och vacker
Jag kände mig precis som dom igen
För nu hade jag inte heller ett hem
Ett hem i en stad, som bultar och slår
Medan tiden bara går
Men glömmer jag aldrig dig

Ta mig bara långt härifrån
Ta mig över andra sidan ån
Så jag kan glömma dig


Jag vill inte tycka synd om mig själv
Men jag glömmer aldrig norra stadens älv
Jag glömmer aldrig orden som du sa
Var jag ändå ingenting att ha
Allt går för fort, allt snurrar omkring
Jag fattar ingenting
Varför lämnade du mig?

Varje fredagskväll när jag går hem
Tänker jag på norra stadens älv
När snön faller på och kylan stryper mig
Känner jag värme, att tänka på dig
Trots att du var kall, och trots allting
Så var du ändå min
Tills du lämnade mig

Melankoli

Jag förmår inte leva i denna ytliga värld
När ord smakar vatten, är man inte mycket värd
Ena stunden är livet en stor karusell
Sekunden efter, är man tillbaka, i sin ensamma cell

Happy new year

Näe fyfan. Jag går ett nytt år till mötes utan att ha någon som helst bensin kvar att tanka i bilen. Allt är egentligen åt helvete. Varför blir jag kär så jävla lätt? Varför försvinner alla så lätt? Varför tar man kvinnor för givet? Ibland brukar jag undra om de möjligtvis kan vara från en annan planet.

Var är mina drömmar idag? Är jag den jag en gång ville va? Jag har ett jobb av slentrian, men jag har blitt van.

Kärleken är vacker, det är människan som är ful.

RSS 2.0