Lakun

Fan vad tungt.

Håve förlorar och jag har feber. 0-2 i matcher. Nu är guldet borta, känns det som.

En sann bild av Moderaterna. Detta är en text som Björn Afzelius så vackert diktade ihop en gång i tiden.

"Då var dom kompis med fascisterna.
Då var dom bundis med nazisterna.
Då var dom bästis med rasisterna.
Då var dom ett med falangisterna.
Det var då, det var länge sen.
Men nu står samma Svarta Gäng
och har häng på ministertaburetterna igen!

Nu har dom putsat upp fasaderna.
Nu ser dom ut som demokraterna.
Nu går dom själva ut på gatorna.
Nu vill dom kallas "Moderaterna".
Det är bluff! Det är samma gäng!
Om igen samma Svarta Gäng!
Jajjamän, det är samma gamla mörkermän!

Infiltrationerna i skolan
ger ekon från en annan tid;
Förr var det skinnbyxor och kjolar,
nu är det nätstrumpor och prydliga små sneda luggar!


Sen kan du glömma allt du trodde på!
Sen kan du stå bredvid och titta på!
Sen kan du skåda deras öppna hån!
Sen kan du stå där som ett jävla fån!
Du är noll, dom är överklass!
Dom är troll, dom snor åt sej allt!
Du är såld om det gamla Svarta Gänget får en chans!"

Vi gick till Sibylla efter krogen igår.

Min gode vän, Dilan, har flyttat till en lägenhet i Kumla. Vi pratade via msn idag. Han har dessutom köpt en ny dator. Han visade gladeligen upp sig i sin nya webbkamera. Där kunde man beskåda en mycket trött och orakad man, men i sina bästa år.



Dilan är sammanbiten när han spelar Championship Manager.



Dilan lutar sig tillbaka och njuter extra av portionssnuset som precis börjat värka i överläppen.

Fy fasiken vad skönt väder det är! Nu kan man radera alla minnen från miserabla tider som varit och blicka frammåt.

Eddie Lövholm Eriksson på Satin.


Med en öl på sin lott. Vad tänker den killen just i det ögonblicket? heh.

Läs detta:

http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/alexschulman/article2039810.ab

Klipp och klistra!

När rullgardinen fälldes ner
Så fanns du inte mer
Dimman blev grå och diffus
När ljuset brunnit ut

Nobelgatan är tom inatt
Där du och jag en gång satt
När månen var röd som blod
Kommer jag ihåg att du sa
Jag följer varje steg du tar

Idag har jag spelat bowling med min familj. Det gick över förväntan då jag fick 244 poäng på två serier, dvs. bäst i familjen! Trots att min fenomenala bowlingrunda gjorde mig lycklig, har dagen inte präglats av total tillfredställelse. Jag lyckades nämligen spela sönder E-strängen på min gitarr.

Kanske för aggresivt spelande? Som Dilan uttrycker sig.

I dagens nätupplaga på aftonbladet kan en påse ris framkalla cancer.



Idag är det dessutom melodifestivalen på tv. Där framträder den ,medelålders tunnhåriga och lönnfeta, Christer Sjögren. Han är en större fara för hälsan då han framkallar självmordstankar när han sjunger.





Usch!

Det är kvällar som denna jag saknar dig. Du hade allt en kvinna ska ha, men du försvann.


Så långt jävla bort...

Detta är dagens låt. Den är extremt underskattad. Sången är skriven av den underbara musikern, Björn Afzelius, någon gång på 70-talet.


Där satt hon i månskenet, blek och ensam i gränden, bland lera och sten.
I slitna kläder och med håret på ända och med nakna blåfrusna ben.
Hennes ögon stirrade rakt genom mörkret mot muren mittemot,
hon viskade stilla med trasiga läppar: Oh Gud, vad har jag gjort?

Välkommen hit, min unge man.
Ni har väl inte gått fel?
Ni ler så förnöjt fast ni står här i sörjan,
men ni har kanske druckit en del.
Jag ser på ert ansikte och era kläder
att ni inte alls hör hit.
Era kläder är nya, era skor är så fina
och er hy är så vacker och vit.

Varför sitter du här på marken och fryser?
sa jag och vinglade till.
Jag ser ju att du darrar och skälver och ryser.
Är det verkligen detta du vill?
Jag känner ett ställe dit vi kan gå,
jag är lika ensam som du.
Fast jag har pengar och du ingenting
så är vi tillsammans just nu.

Jag tar mig aldrig mera dit igen, men säg att allt är bra
Det har vart en lång dag...


Goder Natt...


Zzzz

Det är helt sanslöst vad man ångrar saker man en gång har åstadkommit. Det har blivit fel, än en gång.

Det känns som att jag inte har nått mer att ge
När jag vandrar längs gustav adolfs allé
När himlen är grå, och männskor likaså
Har jag ingen väg att gå

Och vid blåbandsgården står en man
Med en cigarr i sin hand
Han röker och förtär, en rusdryck av bär
Han säger; se inte och lär

Jag går på en väg, täckt av en gråtung sky
När morgonen börjar gry
Marken är hård av nattens dagg
Som är klädd med mörka plagg

Ingenting händer. Helgen har varit rätt medioker. Både fredagen och lördagen präglades av alkohol och utgång. Däremot var denna helg inte direkt glädjerik. Den går ju definitivt inte till historien som världens bästa helg. Men nu ska jag sluta vara gnällig.

Jakob och jag har samlat ihop en lista med artister som vi skulle vilja supa med. Det spelar ingen roll om de är döda eller levande.

Såhär ser listan ut:

* Cornelis Wreeswijk - Ett måste. Sveriges, genom tiderna, bästa trubadur vore en ära att förtära alkohol med.

* Torsten Flinck - En skön kille.

* Lars Winnerbäck - Han är ju helt klockren i denna lista. Jag och jakob mötte honom på Peace & Love förra sommaren och han var trevlig och rolig. Speciellt då både vi och Lasse var glada i hatten.

* Johan Rheborg - Det vore hur roligt som helst.

Det finns så sjukt många mer vi snackat om, men jag kommer inte på dem...