Lakun

Detta är dagens låt. Den är extremt underskattad. Sången är skriven av den underbara musikern, Björn Afzelius, någon gång på 70-talet.


Där satt hon i månskenet, blek och ensam i gränden, bland lera och sten.
I slitna kläder och med håret på ända och med nakna blåfrusna ben.
Hennes ögon stirrade rakt genom mörkret mot muren mittemot,
hon viskade stilla med trasiga läppar: Oh Gud, vad har jag gjort?

Välkommen hit, min unge man.
Ni har väl inte gått fel?
Ni ler så förnöjt fast ni står här i sörjan,
men ni har kanske druckit en del.
Jag ser på ert ansikte och era kläder
att ni inte alls hör hit.
Era kläder är nya, era skor är så fina
och er hy är så vacker och vit.

Varför sitter du här på marken och fryser?
sa jag och vinglade till.
Jag ser ju att du darrar och skälver och ryser.
Är det verkligen detta du vill?
Jag känner ett ställe dit vi kan gå,
jag är lika ensam som du.
Fast jag har pengar och du ingenting
så är vi tillsammans just nu.