Lakun

Det är helt sanslöst vad man ångrar saker man en gång har åstadkommit. Det har blivit fel, än en gång.

Det känns som att jag inte har nått mer att ge
När jag vandrar längs gustav adolfs allé
När himlen är grå, och männskor likaså
Har jag ingen väg att gå

Och vid blåbandsgården står en man
Med en cigarr i sin hand
Han röker och förtär, en rusdryck av bär
Han säger; se inte och lär

Jag går på en väg, täckt av en gråtung sky
När morgonen börjar gry
Marken är hård av nattens dagg
Som är klädd med mörka plagg