Kom

" Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror
Jag vet att du sa fel, och hela stan vet om den känns det som
Du gick för långt och du är alltid deras fnask. Jag säger Kom
Allt är förlåtet, dom snackar bara strunt
Dom har väl redan glömt hur kul det kan va att tumla runt

Din byst är full med rock'n'roll och håret lyser blont
Det vore orättvist om någon skulle döma dig för sånt
Vi går ut och strör små smulor till fåglarna på marken
Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken
Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt, det gör dig arg, det gör dig nertryckt
i två alldeles för grova skor, din mun ångar av rök
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Jag säger KOM

Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör

Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu
Det där att komma på för sent vad man borde sagt, och Du
vet hur det känns, det vet väl jag, jag har kännt dig, jag är van
Jag borde sagt igår, vad jag kom på härom dan
Men nu är allt för sent, nu är det gjort, nu är du dömd
Du gick för långt och du är alltid deras fnask, och han är glömd
Men låt dom älta, dividera om vikten i det där
Här får man aldrig göra fel, här får man aldrig göra om
Jag säger KOM

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst
och den är lika spottad på som begagnade bröst
Det blåser på, nu faller löv, det börjar om
Jag säger Kom, här är livet, här är världen vi ska leva i
Vi, och alla duvorna på marken, alla fåglarna i skogen
Alla mänskorna i parken, alla herrarna på krogen
Här finns ingen som kan döma, här finns ingen mera lärd
om ditt liv, om din stad, om ditt land, om din värld
Det kommer alltid tillbaks, med veta-bättre-direktiv
Till en värld, till ett land, till en stad, till ett liv
Några smulor till duvorna, min vän
sen går vi hem "

Bra bok

Jag vill läsa en bra bok....

Tips?

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än

Oj oj oj... Tiden bara springer iväg. Nu är snart Januari slut. Jag hinner inte med.

Den 31:a, Gran Canaria Baby!

"För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig"

När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter

Nu i helgen har jag åkt hem till morsan i Kumla. Det väcker en massa minnen. Brustna kärlekar, vänner som försvunnit m.m... Inspirationen till att skriva en låt har aldrig varit så stark som nu, därför har jag börjat lite... Lillebror på elgitarr!

Nu vandrar jag här igen, det var väldigt längesen
Sen jag såg parkerna här
Kvarteren är fortfarande kvar, vägen ger mig många svar
För det var här jag växte upp
Och stjärnorna på skyn, följer mina steg
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter

Jag lovar att träffa dig igen, jag saknar dig min vän
Sig att du har det bra nu
Sig att du lyser starkare än stjärnorna inatt, sig att tiden hinner ifatt
Jag åker aldrig vägen längs sjön
Men tänker jag för mycket, då kan fasaden rasa ner
När ruset lagt sig bland kumlabys kvarter



Det blåser hårda vindar inatt

Vårt land liknar snart Amerika
Nu när de blåa nissarna styr
Ni ger rosor och guld till dom som har det bra
Medan underklassen kastas i dyn
Vad är det för skrämmande syn

Och kom inte och säg att ni brinner
För ett sammhälle med jämställdhet
Att slå på dom som redan ligger
Det är det fegaste jag vet

Godnatt!

RSS 2.0