Min första dikt...

Jag hittade en gammal dikt som har legat och skräpat ett tag i en pärm. Jag var sju år när vi, i skolan fick en uppgift, att skriva om något man tänkte på.

När man är ung tar man kärleken för givet, allt annat är mot ens natur. Man vill bli omtyckt och älskad, vilket jag var av mina föräldrar. Däremot så har hela min uppväxt präglats av psysisk och fysisk misshandel i skolan. Jag har varit mobbad i en stor del av min uppväxt, vilket uppenbarligen märks i min första dikt jag någonsin skrivit.

"Jag önskar att jag hade en vän
Som jag kan gråta,prata och skratta med"


Nu har jag många vänner och mår mycket bättre psykiskt, men jag är ändå märkt av det förflutna. Jag kan, än idag, känna att jag skulle vilja ha en vän att ringa när ensamheten skjuter pilar i nacken på mig. Jag vill ha någon jag kan prata med flera timmar i streck om allt mellan himmel och jord. Jag vill prata om oväsentligheter och världsproblem. Jag vill ha en sådan vän som kommer och hälsar på mig utan att jag behöver ringa och fråga. Jag vill ha en vän som delar mina intressen och som stannar kvar för att jag är den jag är.

Humor

Jag kom precis till en kund med detta spektakulära namn.



Hahaha!

Wiohoo!

Söndagar är fruktansvärt tråkiga. Det finns absolut ingenting som händer. Man gör inget kreativt för att förbättra sin prekära situation. Det enda jag gör under produktiv bemärkelse är att krypa ner i soffan och titta på scrubs-maraton tre till fyra timmar i följd. Det är visserligen kul, men efter jag har gjort det ligger jag långt efter med disken,tvätten och städningen. Fan, det är riktigt mycket man måste göra när man har en lägenhet. Det är inte bara att lägga sig och pausera på sofflocket som man gjorde när man bodde hos morsan.

Och till råga på allt går tiden fruktansvärt fort. Imorgon är det jobb igen.

Jag saknar dig...

I mörkret när lamporna var släckta
Gick du din väg från mig
Jag kände en isande vind fläckta
Jag kände regnet hagla ner på mig
För jag föll för fort
Vad hade jag nu gjort?
Mot dig

Och regnet stod som spön i backen
När du strövade hem
Du ringde mig en sista gång på natten
Innan du kom till din hjärtevän
Men nu är du bara sten
Jag har inte sett dig nått mer
Sen dess

Och dimman gjorde vägen smutsig och diffus
När du gick bland träd och nedsläckta hus
Och lamporna var tända, men regnet öste ner
I en dunkel väg runt sovande kvarter

Du ringer mig aldrig mer
Du undrar nog inte vad jag gör
Men vad som än händer och sker
Finns du med mig tills jag dör
Men du var så fruktansvärt kall
Nu går jag ensam bland björk och tall
Och tänker på dig

Nu brinner din slocknande glöd
Långt, långt bort
När natten är grå, svart och röd
Kändes lyckan enbart kort
Jag saknar din hand
Jag saknar din famn
I min ensamhets land

Och klockorna tickar fort, men tiden står ändå still
Vet du, min kära, vad du vill?
Jag tittar upp emot skyn, och ser en stjärna falla ner
När jag går en dunkel väg runt sovande kvarter

Det låter subtilt i mitt huvud
När jag tänker på dig
Det känns så ruggit och kallt
När du inte längre är med mig
Det finns inga ord
När jag skriver en dikt vid mitt bord
Om dig

Flickan från landet i norr...

Ibland gråter jag till den här låten...

Om du reser till landet i norr,
där vinden viner i skogarna,
ta då med dej en hälsning till en som bor där.
Till henne som en gång älskade mig.

Om du reser genom snöstormarna,
när älvarna fryser och vintern blir hård,
se då till att hon har en päls om sin rygg
att värma och skydda om kölden blir svår.

Och se efter åt mig hur hon kammar sitt hår,
om det böljar och flyter över hennes bröst.
Jag minns ännu väl, fast det är länge sen,
hennes korpsvarta hår som jag minns hennes röst

Jag undrar om hon minns mig ännu.
Kanhända hon tänker på mig ibland.
Jag kan se henne tydligt när natten är här
och jag vaggas till sömns i min ensamhets famn.


Oj oj oj

Det finns inga ord för att beskriva hur fantastiskt snygg denna kvinna är.



Rachel Bilson, världens vackraste kvinna...

Vårkänslor

Solen skiner och luften är klar. Man sover bättre och man mår bättre när man får vårkänslor.

Det känns förbannat jävla bra.

För jag ska kasta iväg det gamla, och välkomna in nått nytt.

Dans med svåra steg

Gårdagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Till och börja med så hade jag druckit på tok för mycket öl innan krogen, vilket innebar att min sociala kompetensnivå skulle kunna liknas med en normalbegåvad schimpans. Jag gick där, i ett för kvällen, fruktansvärt glesbefolkat frimis och snurrade runt. Trots att kvällen, med nyktra ögon sett, var medioker och grå var jag ändå lycklig.

Fast ibland finns det också kvällar då lyckan övergår till total nedstämdhet. Av alla ställen i örebro så var du såklart där. Du kramade mig och låtsades som om absolut ingenting hade hänt. Du skrattade och log och var sådär saligt full och oskyldigt snygg. Det tog en sekund att bli kär, men det kommer ta lång tid innan jag glömmer en sådan människa som dig. Även om du var kall.

Jag förstår inte varför man kan gå tillbaka till en människa som både psykiskt och fysiskt misshandlar en. När man är märkt av något sådant i det förflutna har jag svårt att se att man kan älska en sådan fruktansvärd människa. Det är ren ondska du går tillbaka till, för du har absolut ingenting att vinna på det. Det enda du får tillbaka av honom är missbruk av droger, misshandel m.m.

Det är mot min natur att bete sig på det sättet. Om jag fick reda på att en vän fysiskt misshandlat en kvinna, hade förtroendet för honom varit borta på en sekund. Det kanske är rädsla du känner? Du kanske inte orkar slå dig fri, fast du vill? Jag vet inte, jag tycker bara det är synd att du går tillbaka till någon som mörbultar ditt eget välbefinnande...

Veta-bättre-typer...

"Kom, så ruttnar vi ihop
på alla veta-bättre-typer som ska säga hur man gör
För har man nån gång grävt en grop
åt alla veta-bättre-typer
får man jävlar ligga i och skämmas tills man dör"

Jag blir så trött på alla människor som lägger sig i andras fel och brister. Gå hem och måla fan på era egna väggar istället för att sänka andras självkänsla. Bara för att ni mår dåligt behöver ni inte smitta av det på andra oskyldiga individer, det tjänar ingenting till. Mår ni verkligen bra av att trycka ner andra människor? Jag blir så trött på det...


Valentines day

Alla hjärtans dag är en jävla skitdag. Detta är en dag då romantik och kärlek ska stå i centrum. Detta är en dag då alla människor ska vara sådär, äckligt och ytligt kärleksfulla mot varandra. Varför ska kärlek och romantik uppförstoras som något speciellt under en och samma dag? Alla känslor är spontana reaktioner, inte något ytligt och plastigt. Jag läste precis Lisa Magnussons blogg ,på aftonbladets nätupplaga ,om detta och håller med till punkt och pricka. Alla hjärtans dag är en påse skit. Det är något som har lanserats av kommersiella skäl och det tycker jag inte om.

Dessutom finns det ingen värre dag att vara singel på. Man känner sig fruktansvärt ensam en sådan här dag. Det spelar ingen roll om solen värmer på eller om man är omgiven av vänner. Man drunknar ändå i ett stort vaakum då man vet att det saknas någonting.


Så märkt av det förflutna, när verkligheten stiger fram
Så stympad av förljugenheten, som levat med en hela ens liv
Som främjat det bestående och det som leder bakåt.
Som prisat hur man slår sig fram.
I egenskap av ensamvarg.
Som präntats in från första stund som den säkraste väg att gå.

image10
Skrota denna dag för alltid...

Vem tar sig tid att lyssna?

Haha! Hur kan man, helt seriöst, spela in bibeln som ljudbok? Ska man fylla hela sin Ipod med detta?

Höhö.


image8
Ska man slå till eller?

Kära vänner i ljus och i mörker

Man borde egentligen konvertera till Buddhismen. Då skulle man må så mycket bättre. Hela tankesättet är så pass bra, det är enbart sunt förnuft som man förespråkar. Det är ju faktiskt enbart jag som kan förändra saker, ingen annan.

Alla som läser denna blogg behöver inte vara oroliga. Det är ingen "Suicidleblogg" som Eddie säger. Jag skriver mest när jag är lite nere, vilket innebär att färgen på bloggen blir mörk.

Jakob sa att jag borde skriva om något jobbrelaterat. Han ville att jag skulle upplysa alla människor om att en glad nyhet har inträffat på Canal Digital. Vi har fått kanal 3! Sådeså! Som Jakob skulle sagt.

Florence Valentin på Satin!

Jag hade en riktigt trevlig kväll igår med mitt,nostalgiskt, underbara gäng. Det var verkligen skönt att se er igen. Det kändes som evigheter sen sist, om sanningen ska fram.

Det blev en kväll som gick i rusdryckens tecken. Både maltdryck och olika sorters druvsafter förtärdes denna kväll. Det var också poppmusikens afton. Redan på min vän, Elins, förfest laddades det upp med diverse popband som Håkan, Florence m.m.

Vi hade en jävligt rolig diskussion om den underbara tv-kanalen, Animal Planet. Vi satt vid elins, minst sagt, lilla kök och kom fram till hur roligt det är att se när lejon och geparder anfaller sina respektive byten.

Det blev dessutom jäkligt mycket vimmel med folk som jag aldrig träffat förut. Mycket snack men liten verkstad, skulle man också kunna kalla det, haha. Det var, iallafall, roligt att träffa människor som går dit av samma anledning som mig!

Florence Valentin konserten var fruktansvärt bra. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Det enda dilemmat var att det var varmt som en finsk bastu längst fram där vi stod och skrek.

image7
Florence Valentin på Satin!

Det gick för snabbt

Fyra dagar av lycka
Månader av ensamhet
Det gick för snabbt fram kan man tycka
När du dolde din hemlighet

Och nu vilar vinden stilla
Fast stormen är påväg inatt
Du var bara en kort synvilla
Men vill tiden nånsin ifatt?

Tack, för de stunder som vi haft

Isen mister sin stadga
Träden är tysta inatt
Himlen vilar i sin vagga
Och skuggor leker tafatt

Jag tittat ut över viken
Det är tyst som i ett skal
Ingenting händer här i praktiken
Jag drunknar i himlens skval

Tack för att du fick mig att tro
Tack, för att du gav mig kraft
Du färgade mitt gråa örebro
Tack, för de korta stunder som vi haft

Du lyfte upp mig till månen
Jag hade vingar av eufori
Men jag slukades av tyfonen
Och då fanns det inte någon magi

Rosorna har vissnat runt fasaden
Bara ogräs frodas där
Ta mig bort från staden
Där allt helvete är

Vet du vad frihet är så säg det nu?

Vi lever i en värld där kriminella gäng söker bekräftelse genom att slå och sparka oskyldiga individer. Vi befinner oss i en värld där en supermakt styrs av världens största terrorist. Vi styrs, i sverige, av ett embryo av denna nyss nämnda superidiot. Denna värld går sakta mot sin undergång då utsläppen blir allt för många. Terrorister som har större makt än vad de kan hantera, har inte ens vett nog ta ett sånt självklart beslutt att skriva på kyotoprotokollet.

... Trots att världen är fylld av osämja och groll finns det mycket vackert. Kärleken är vacker.

Jag är där, jag går med dig. Genom mörker och hällande regn....

Oj oj oj oj oj, vilken fantastisk underbar kväll det var igår på frimis. Ett rosenrött land har blommat ut. Shit, jag är så glad för att jag har träffat en sådan fantastiskt söt och trevlig tjej.

Py Gustavsson

Idag slutade min kära kollega, Py Gustavsson, på mitt jobb. Jag ville hälsa henne lycka till i framtiden genom att skriva en ironisk text om hur hon är som person.

"Det finns en glad liten sprallig flicka med blont blekt hår
Hon kommer alltid till jobbet och luktar tvål            
Och hon skrattar och hon ler, och hon rodnar lite mer
Det gör Py, Pysen Gustavsson

Vad är det för ny fräch tvål du har köpt idag?
Den kanske är den direktimporterad från Prag?
Ja, det är faktiskt den, den kosta bara 500 spänn
Det var billigt, tyckte Py, Pysen gustavsson

Och nu sticker du snart iväg, till en helt annan atmosfär
Du ska till norge min vän, och hångla med andra män
Men Py är inte den, som stoppar tungan i vem som helst
Det är äckligt, tycker Py, Pysen Gustavsson

Nu är all telemarketing snart ett minne blott
Oj oj som Py här har kämpat i vått och torrt
Du var så jävla bra, Du var alltid nånting att ha
Det är sant det, Py pysen gustavsson

Och dina rosenröda kinder kommer vi aldrig att glömma
Och inte ditt sätt att dina samtal drömma
Om smink och om tvål, fast du ska snacka om en parabol
Men det är whatevr, tycker Py, Pysen gustavsson"

Morgonstund, inte guld

Det är näst intill tortyr att gå upp tidigt på morgonen. När man en hel vecka har vant sig att gå upp elva blir det en stor omställning till att gå upp sju den sista dagen. Men nu ska jag snart cykla till jobbet. Om jag tar en dubbelespresso så är nog allt frid och fröjd igen.

RSS 2.0