En gata utan början, men med ett slut
Nu har jag skrivit en ny låt. Jag tänkte spela in den i helgen.
Du vandrar en väg, som jag aldrig gått förut
En gata utan början, men med ett slut
Jag har försökt i så många år, efter den vägen, min vän
Men jag kommer aldrig någonsin hitta den
Men jag ser gatan rätt så tydligt, men det är en stor laburint
Att ta sig dit
Jag kan klättra över berg, jag kan simma över hav
Om det är ett ofrånkomligt krav
Jag går hellre en omväg, än att slänga kistan tom
Jag kanske strövar rätt så småningom
För jag tänker aldrig ge upp, det är mot min natur
Att tänka så
Och ruset kommer och går
Men ensamheten består
En flaska minttu tar aldrig ut sin rätt
Även om ögonen ser snett
Och nu börjar löven från träden sakta att dö ut
Fåglarna flyger långt bort söderut
Och vägen fylls av frost, döda löv och grus
Och från kvällens kalla vindar hörs ett sus
Men jag kämpar i motvind, jag håller andan under vattnet
För att hitta hem
Och nu reser du åt norr, när kommer du hem igen
Jag kan aldrig gå den vägen utan dig, min vän
Man minns ju faktiskt aldrig det man glömt
Alla stunder som man har haft kan man ha drömt
Men jag slutar aldrig drömma, jag släpper aldrig viljan
Att ta mig dit
Och ruset kommer och går
Men bitterheten består
Det lutande tornet tar aldrig ut sin rätt
Vad gör jag fel, vad gör jag rätt
Och stänger du dörren, när himmelen är röd
Då spricker mina drömmar, då släcks all glöd
Men kan jag ta mig dit, innan vägen gapar tom
Förmår jag mig att orka se mig om
Men jag kommer smälta isarna, och stävja varje vind
Om jag hittar hem
Och ruset kommer och går
Men ofriheten består
En flaska jack daniels tar aldrig ut sin rätt
Även om ögonen ser snett
Vad gör jag fel, vad gör jag rätt
Du vandrar en väg, som jag aldrig gått förut
En gata utan början, men med ett slut
Jag har försökt i så många år, efter den vägen, min vän
Men jag kommer aldrig någonsin hitta den
Men jag ser gatan rätt så tydligt, men det är en stor laburint
Att ta sig dit
Jag kan klättra över berg, jag kan simma över hav
Om det är ett ofrånkomligt krav
Jag går hellre en omväg, än att slänga kistan tom
Jag kanske strövar rätt så småningom
För jag tänker aldrig ge upp, det är mot min natur
Att tänka så
Och ruset kommer och går
Men ensamheten består
En flaska minttu tar aldrig ut sin rätt
Även om ögonen ser snett
Och nu börjar löven från träden sakta att dö ut
Fåglarna flyger långt bort söderut
Och vägen fylls av frost, döda löv och grus
Och från kvällens kalla vindar hörs ett sus
Men jag kämpar i motvind, jag håller andan under vattnet
För att hitta hem
Och nu reser du åt norr, när kommer du hem igen
Jag kan aldrig gå den vägen utan dig, min vän
Man minns ju faktiskt aldrig det man glömt
Alla stunder som man har haft kan man ha drömt
Men jag slutar aldrig drömma, jag släpper aldrig viljan
Att ta mig dit
Och ruset kommer och går
Men bitterheten består
Det lutande tornet tar aldrig ut sin rätt
Vad gör jag fel, vad gör jag rätt
Och stänger du dörren, när himmelen är röd
Då spricker mina drömmar, då släcks all glöd
Men kan jag ta mig dit, innan vägen gapar tom
Förmår jag mig att orka se mig om
Men jag kommer smälta isarna, och stävja varje vind
Om jag hittar hem
Och ruset kommer och går
Men ofriheten består
En flaska jack daniels tar aldrig ut sin rätt
Även om ögonen ser snett
Vad gör jag fel, vad gör jag rätt
Kommentarer
Trackback
