Lakun

Persiennerna är nerdragna, Det är sol utanför
Och på andra sidan ån, sjunger en vacker kör
Det hörs ända hit, det är en vacker sång
Era stämmor skär genom all grå betong
Det är som att jag kunde förnimma, nått jag känt
För dig

Och när jag strövar hem till norrgatan, minns jag dig
Jag minns att jag aldrig våga säga nej
Jag minns din oerhörda talang
Din röst hade en fager klingande klang
Och jag kommer ihåg alla tårar jag fällt
För dig

Jag kommer aldrig le mot dig igen
Du blir aldrig min vän
Och när vårens varma vind, sveper in i örebro
Är jag kall, frusen och utan tro

Jag vet inte längre vad jag längtar till
Jag vet inte längre vad jag vill
Och även om du kallar mig din vän
Vill jag aldrig träffa dig igen
Och när solen går ner, färgas himelen röd
För dig

Drömmar har försvunnit, kommit och gått
Tårar är konsekvensen över nått man aldrig fått
Jag tappade en ros på vägen nånstans
Mina steg var nog fel, i denna dans
Jag vill förtränga alla minnen, som är historia nu
Om dig

Jag ramla in i dig när jag var full
Du snubbla in i mig för kärleks skull
Jag klättra upp till en oeuppnålig topp
Men nu kan jag inte klättra opp