Jag saknar dig...

I mörkret när lamporna var släckta
Gick du din väg från mig
Jag kände en isande vind fläckta
Jag kände regnet hagla ner på mig
För jag föll för fort
Vad hade jag nu gjort?
Mot dig

Och regnet stod som spön i backen
När du strövade hem
Du ringde mig en sista gång på natten
Innan du kom till din hjärtevän
Men nu är du bara sten
Jag har inte sett dig nått mer
Sen dess

Och dimman gjorde vägen smutsig och diffus
När du gick bland träd och nedsläckta hus
Och lamporna var tända, men regnet öste ner
I en dunkel väg runt sovande kvarter

Du ringer mig aldrig mer
Du undrar nog inte vad jag gör
Men vad som än händer och sker
Finns du med mig tills jag dör
Men du var så fruktansvärt kall
Nu går jag ensam bland björk och tall
Och tänker på dig

Nu brinner din slocknande glöd
Långt, långt bort
När natten är grå, svart och röd
Kändes lyckan enbart kort
Jag saknar din hand
Jag saknar din famn
I min ensamhets land

Och klockorna tickar fort, men tiden står ändå still
Vet du, min kära, vad du vill?
Jag tittar upp emot skyn, och ser en stjärna falla ner
När jag går en dunkel väg runt sovande kvarter

Det låter subtilt i mitt huvud
När jag tänker på dig
Det känns så ruggit och kallt
När du inte längre är med mig
Det finns inga ord
När jag skriver en dikt vid mitt bord
Om dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0