Lycklig och förvånad
" Som att låta drömmarna ta fart
nån natt på väg från replokalen
Det var så det var
Som att röka hemrullat i smyg
på rasten, bakom gympasalen
Det var så det var
Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
och jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
Det var så det var
Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad "
nån natt på väg från replokalen
Det var så det var
Som att röka hemrullat i smyg
på rasten, bakom gympasalen
Det var så det var
Du gick sakta nerför gatan
Vi hade inte bråttom hem
och jag vände mig om ibland
för att få en skymt av dig igen
Det var så det var
Som om stämningen fanns kvar
när mörkret lagt sig dunkelt över stan
Som en känsla i förvar
Som i trans blev jag harmonisk och human
Du var mitt hem och min oas
Du gav mig gåtorna tillbaks
Du gjorde mig lycklig och förvånad "
I jakt på ingenting
En låt jag skrev för några veckor sen.
Höstens svala vind har svept in denna vackra septembernatt
Gatlamporna är tända och himlen är vackert stjärnfylld och svart
Jag ser en man som irrar omkring
I jakt på ingenting
Jag känner han väldigt väl, han besöker mig då och då
Hans vänner har försvunnit och han har ingen dröm att lita på
Det är en tung börda han bär
Men han tror på en bättre värld
Han berättar om alla vinglande och sjunkande skepp
Han seglat på en gång, tills han tappade sitt grepp
Det saknades nån del
Det var alltid något fel
Men du har ju din frihet, säger jag bestämt
Livet är en vagga, ibland vaggas man inte jämt
För ibland seglar båten i land
Till en vacker främmande strand
Vafan. Varför var jag tvungen att se dig. När jag väl hade raderat alla minnen.
Höstens svala vind har svept in denna vackra septembernatt
Gatlamporna är tända och himlen är vackert stjärnfylld och svart
Jag ser en man som irrar omkring
I jakt på ingenting
Jag känner han väldigt väl, han besöker mig då och då
Hans vänner har försvunnit och han har ingen dröm att lita på
Det är en tung börda han bär
Men han tror på en bättre värld
Han berättar om alla vinglande och sjunkande skepp
Han seglat på en gång, tills han tappade sitt grepp
Det saknades nån del
Det var alltid något fel
Men du har ju din frihet, säger jag bestämt
Livet är en vagga, ibland vaggas man inte jämt
För ibland seglar båten i land
Till en vacker främmande strand
Vafan. Varför var jag tvungen att se dig. När jag väl hade raderat alla minnen.
